En introduktion till SIP

En introduktion till SIP

SIP, eller Session Initiation Protocol, är ett signalprotokoll som allmänt används för att etablera och terminera interaktiva sessioner som innefattar multimedia, såsom röst- och videosamtal över IP. Andra potentiella applikationsexempel inkluderar videokonferenser, distribution av strömmande multimedia, snabbmeddelanden, närvaroinformation och onlinespel. SIP är ett fråga-svarprotokoll, som nära påminner om två andra internetprotokoll, HTTP och SMTP, protokoll som ligger under World Wide Web repektive e-post.

SIP erbjuder fyra basfunktioner:
1. Översättning från ett användarnamn till den aktuella nätverksadressen.
2. En mekanism för samtalshantering – lägga till, vidarekoppla och lämna deltagare.
3. Erbjuder funktionsförhandling så att samtliga deltagare kan komma överens om de funktioner som ska stödjas.
4. Ger möjligheter till ändringar av de stödda funktionerna under ett samtal.

Protokollet kan användas för att skapa, modifiera och terminera tvåparts (unicast) eller flerparts-sessioner (multicast) som består av en eller flera mediaströmmar. Enkelheten i specifikationen innebär att SIP är skalbar, utbyggbar och passar bekvämt med olika arkitekturer och installationsmiljöer. Fastän SIP utvecklas som en mekanism för att etablera sessioner, behöver den inte känna till detaljerna för en session; den bara initierar, terminerar och modifierar sessioner.

Det finns flera andra VoIP-signalprotokoll, men SIP särskiljs genom sina förespråkare som har rötterna i IP-branschen snarare än telekom-branschen. SIP har standardiserats och styrs huvudsakligen av IETF medan H.323 VoIP protokollet traditionellt förknippas med ITU. De två organisationerna stödjer emellertid båda protokollen på samma sätt.

SIP-standarden täcks av RFC3261 och övriga RFC:s från IETF:s nätverksarbetsgrupp.